Hejsan! Om jag lever? Jodå sådär halvt Vaa.. Jag har varit sjuk sen i torsdags, så har väl kanske inte så aktiv nånstans. Inte för att jag ska skylla på det när det gäller bloggandet. Ska jag vara helt ärlig så glömmer jag bort den ibland bara :) men det är väl så det ska vara med en blogg!? Den finns där när jag känner att jag behöver den! Jag har faktiskt städat läggan idag, trots att jag är sjuk. Jodå, man är inget barn längre som bara ligger och väntar på att någon kommer och slevar Alvedon i käften på en. Nej, det blev mysigt iallafall. Jag hyrde även en riktigt bra film som heter något i stilen "älska mig igen". Orkar inte kolla om det stämmer men den var iallafall jätte bra enligt mig.. Annars är jag allmänt less på att axel jobbar natt, det är ingen dröm precis Att träffa han 2 timmar/dygn.. Han ska ju sova när han kommer hem och då ska minsann jag vakna snart. Sånt är livet, bara att bita ihop istället för att sura ihop! Bara 1 natt till efter denna, sen får jag äntligen se han vara sig själv igen. Nu ska jag iallafall ta och sova, har ju en hund som ska rastad tidigt. Godnatt

Valpen min tycker om att vakna tidigt, det gör inte jag och ticila! Han fick gå ut och göra sina behov iallafall, nu härjar han på här som en tok. Han börjar nog vara rumsren snart.. Han verkar iallafall veta att det är ute han ska skita och pinka. Framför trappan dårå.. Men det är ju bättre än ingenting ^^ det är så kul å se när han försöker busa med ticila som är van vid att vakna vid tidigast 10, hon orkar inte riktigt engagera sig! :D kul med babys, men det har ju som sagt sina baksidor också! Nu ska jag käka frulle.

Nu har ju jag sovit 3 timmar på dagen, så ska bli spännande och se hur det blir natten då. Jag jobbar till 1 imån sen sticker jag till Kiruna och hämtar en yorkshireterrier valp. en kompis åt ticila, så hon slipper vara ensam på dagarna där i Kiruna (y) !

Jag saknar axel också, han är i skogen och fixar kött till frysen. Det var längesen jag fick chansen att sakna honom! Känns ju lite spänkii :p haha

Nu har jag inte så mycket mer att säga.. Hejrå

Saker och ting blir inte alltid som man tänker sig.. Vad gör man då? Det rycker i mina mungipor, jag har ont i magen pga allt skit som trycker på mig inifrån! Varför kan jag bara inte få göra det jag allra mest behöver.. Gråta. Det är något som hindrar mig från att släppa ut saker, jag kan inte fatta vad det är. Eller så är jag bara en allmänt iskall människa. Varför är det lättare att skriva hur man känner än att prata om det. "Erika, hur är det med dig då?" "det är helt okej med mig faktiskt, hur är det själv?." ...... "jaha, vad jobbigt! Blablablabla" (låt oss prata om dina problem istället och glömmer mina.)